Blogg: Ultrabooken formgavs för flera år sedan

Ultrabook, det koncept Intel skapat har tagits emot väl av de allra flesta. Många undrar dock varför de kände sig tvungna att ta fram en ny formfaktor som idag inte är någonting nytt utan helt enkelt – riktigt tunna bärbara datorer. Vi har sett det med MacBook Air, vad har Ultrabooks för nytt att erbjuda?

Det var tydligt på CES speciellt efter att jag pratade med Anton och Henrik som närvarade att inte allt, men väldigt mycket handlade om Ultrabooks. Ultrabook är ett koncept Intel tog fram därför att de kände att det behövdes men varför behöver Intel Ultrabooken, varför behöver vi Ultrabooken? Talar jag för mig själv är det här en utveckling jag i väldigt grova drag fantiserat om.

Jag ville skriva en artikel, men hur jag än vred och vände på det kunde jag inte skala bort min personliga prägel och åsikter från den. Det fick därför bli en blogg. Jag insåg även väldigt snabbt att den här bloggen skulle bli väldigt lång, vilket är varför jag delat upp den i X antal delar.

Det är inte ofta Intel lägger näsan i blöt när det kommer till konsumentprodukter

Intel lägger sig ofta inte i vilka formfaktorer och enheter deras kretsar används i, de vill helt enkelt sälja så många processorer som möjligt. Vad som även är väldigt ovanligt är hur målmedvetna och fokuserade Intel är på konceptet. Det påminner mycket om deras Centrino-plattform som gick ut på att ge alla datorer trådlös kommunikation och visst lyckades de? Intel har lagt ned mycket pengar på Ultrabooks och förutom att vara i ett nära samarbete med tillverkare för att göra deras vision till verklighet, deltar de själva i marknadsföringen. Det här är inte alls likt Intel. Jag vill varna känsliga läsare att det som skrivs nedan kan ses som fanboy-fasoner, men faktum är att jag inte ägt en Apple-pryl hela mitt liv 😉

Apple går över till x86 från PowerPC

Vad har det här med saken att göra? Väldigt mycket skulle jag säga. Vi vet att det tar väldigt lång tid att utveckla en processorarkitektur. Från start till slut tar utvecklingen av en arkitektur närmare 5 år innan den når ut till konsumentmarknaden, och konceptet bakom diskuteras tidigare än så inom företagen. Man kan inte göra annat än att imponeras över både Intel och AMD som klarar av att planera så långt in i framtiden, även om vissa gör det bättre än andra… För att inte tala om tillverkningen, nya fabriker för att pumpa ut wafers går för astronomiska summor! I min intervju med Patrick Bliemer från Intel sa han specifikt “mellan 4 till 5 miljarder dollar per fabrik”, med den nya avancerade tillverkningstekniken 14nm översteg det 5 miljarder dollar. me sideways! Det här kommer bara bli dyrare framöver, vilket är varför AMD blev tvungna att tillsammans med ATIC spinna av sin tillverkning till det bolag vi idag kallar GlobalFoundries. Intel har en mycket unik position då de är det enda företaget i världen som har råd med helt egna fabriker – även om mycket tyder på att de kommer gå över till en foundry-liknande modell.

• Intel har börjat bygga världens första 14nm-fabrik
• Intels Patrick Bliemer om 14nm och fokus på smartphones [Intervju]

Steve Jobs är en av vår tids stora visionärer. Han har hjälpt till att forma PC-industrin mer än någon annan, men såg aldrig någonting ur samma perspektiv som männen i vita rockar. Han kom väldigt tidigt till insikt att ett vinnande koncept är att sälja en komplett användarupplevelse. För att göra det behövde man kontrollera varje komponent med järnhand. Det här stämmer än idag där Apple kör med sin egna hårdvara, mjukvara och ja även egna butiker med egen support i allt större utsträckning.

Året är 2005. Att utveckla processorer tar som vi tidigare sa tid, lång tid, riktigt lång tid. Förutom att det kostar massiva summor pengar, krävs det att man har talang inom företaget, någonting Apple saknade. För att vara rättvis saknar väldigt många detta, det är därför antalet företag som utvecklar egna processorarkitektur är så smått även när man tittar utanför den standard som kallas x86. Det är inte förrän de senaste veckorna jag lade ihop 1+1 och insåg att flytten från IBM PowerPC till x86 innebar så mycket mer i Steve Jobs vision av framtidens produkter och även Ultrabooken. Det är inte förrän idag jag faktiskt kommit till insikt om vilka hjul som sattes i rullning tidigt 2000-tal.

I mitten av 2005 kom tillkännagivandet. Apple hade länge planerat att migrera till x86-arkitekturen. Man fokuserade inte på några prestandafördelar när man pratade om flytten till allmänheten. Det som Steve Jobs pratade om var att PowerPC inte lämpade sig lika bra för bärbara datorer då det inte var strömeffektivt nog, produkterna från Intel baserade på x86 var en effektivare arkitektur. Strömeffektivitet och bärbara datorer, det var nyckeln.

Ironiskt nog gjorde man en direkt jämförelse med Pentium 4 som var allt annat än strömeffektiv (jag har stött på anställda hos Intel som öppet driver om Pentium 4), men enligt Apple var den det i jämförelse mot den tidens PowerPC. Senare kom Core 2 som blev en vändpunkt för Intel. Förutom att erbjuda högre prestanda än det lilla AMD efter flera års förnedring, var det dessutom en strömeffektivare arkitektur. Det var även i samband med Core 2 som Intel började med en ny kritisk strategi för framtiden. Varje procent ökning i strömförbrukning, var tvunget att komma med minst två procent ökad prestanda. Strömeffektivitet blev ett viktigt målfokus för Intel.

Hur lång tid tar utvecklingen av en ny arkitektur, och inte minst hur länge planeras dem? Snabbspola till 2011: Sandy Bridge-arkitekturen släpptes tidigt under året och fokus hade legat främst på strömeffektivitet med den arkitekturen. Senare samma år var det just Sandy Bridge som man inledde Ultrabook-konceptet med. Tog Intel Apples koncept och spann vidare på det, i samma stund som Apple vände sig till Intel för att mätta deras processorbehov? Det är jag övertygad om, Ultrabook är inget nytt påfund man tog fram ur tomma intet för att konkurrera med surfplattor som slog igenom för bara 2 år sedan. Apple och därmed även Intel hade Ultrabooken eller någonting liknande som vision redan innan 2005.

Allt gick inte enligt planerna, eller en övergångsperiod i väntan på något bättre?

MacBook Air anlände 2008 och kom förutom i ett riktigt slimmat format med relativt hög prestanda i förhållande till sin storlek, i form av Intel Core 2. Första generationen var dock före sin tid även för Apple, då processorerna oftast inte kunde gå i fullfart på grund av värmeutvecklingen. Grafiken var även den från Intel i form av den integrerade lösningen GMA X3100, som är så ointressant att jag inte ens vill prata om den. Senare samma år gick man över till den mer kompetenta NVIDIA GeForce 9400M och något bättre processorer, året 2009 som följer fick ytterligare något snabbare Core 2-processorer men samma grafik som tidigare från NVIDIA.

Den första Ultrabooken?

2010 hände någonting märkligt. Intel hade nya processorer på gång som presterade bättre än deras Core 2-varianter, men Apple valde att fortsätta med exakt samma arkitektur även här. Grafiken fick sig ett mindre lyft i form av GeForce 320M. Varför gick de inte över till Arrendale som baserades på den nyare Nehalem-arkitekturen, och hade en inbyggd nordbrygga? Det sägs att strömförbrukningen och värmeutvecklingen helt enkelt inte kunde konkurrera mot Core 2 som fortfarande var för bra. Arrendale fanns i form av 18W-modeller, dock hade de en Turbo-funktion som i verkligheten inte fungerade bra alls, och den inbyggda grafikdelen imponerade inte, eller var i alla fall inte tillräcklig. Core 2 med ett grafikkort från NVIDIA var fortfarande det bättre alternativet. Var tog strömeffektiviteten vägen som Intel lovade erbjuda varje ny generation, i samband med lanseringen Core 2 när man kommit bort från Pentium 4-fiaskot?

Apple hotade med att gå över till ARM på sikt?

Ungefär i samma veva började rykten gå om Apples missnöje med Intel som inte kunde leverera kretsar som passade deras behov, och vision på konsumentprodukter. Apple vet vi alla, är inte ett renodlat hårdvarubolag, de vill erbjuda hårdvara, mjukvara och en upplevelse till sina konsumenter. Vad vi även vet är att Apple är en väldigt viktig kund för Intel, faktum är att även AMD och NVIDIA har Apple i åtanke när de förbereder nya grafikkort – Apple är kort och gott en åtråvärd partner som alla vill arbeta med.

Att tvingas vara kvar på en föråldrad arkitektur var säkert ingenting Apple gillade. Vi vet även att industrifolk var väldigt duktiga på att påpeka och håna Apple för just det, det var Samsungs försäljsningsstrategi för 9-serien datorer. Rykten började genast florera att Apple sökte ett alternativ och lade ned stora resurser på utvecklingen av egna kretsar. De hade med hjälp av Samsung utvecklat Apple A4 som vi finner i iPhone 4 och första generationens iPad. Apple A4 baseras på ARM som idag innehar över 99 procent av marknadsandelarna på telefonmarknaden, och är designade för att erbjuda tillräcklig prestanda till nära ingen strömförbrukning alls.

Men ingenting säger att ARM måste vara ett lågprestanda-alternativ som inte duger för en traditionell dator eller någonting som MacBook Air. Titta på Microsoft som med Windows 8 kommer ha stöd för ARM, fast främst med nästa generations kraftfullare kretsar. Eller varför inte NVIDIA Project Denver som går ut på att utveckla en helt egen, högt presterande ARM-arkitektur som arbetar i nära relation med deras grafik? En viktigare fråga är, hade Apple resurserna för att utveckla en egen arkitektur – sitt egna Project Denver vid den här tidpunkten? Troligtvis fanns kunskapen efter de inköp av företag och personal som hade gjorts, men att utveckla ett eget alternativ skulle ta tid – återigen säger jag 5 år.

• Apples hot fick Intel att släppa strömsnåla Sandy Bridge modeller

Att Apple vill kunna erbjuda sina alldeles egna processorer är inte en hemlighet, de har länge pratat om det. Apple visste säkert om att deras MacBook Air skulle få använda en mer eller mindre likadan processorarkitektur under flera års tid. De är trotsallt en av datortillverkarna Intel håller nära och säkert delar med sig av sina planer av lång tid i förväg. Hotade Apple med att seriöst se över alternativet att utveckla egna processorer? Apple kör sin stängda variant och de hade bytt från PowerPC till x86. Ingen byter från en arkitektur till en annan utan komplikationer, men Apple hade kunnat göra någonting liknande igen tack vare den kontroll de har på sina produkter. Enligt industrikällor hände någonting som fick Intel att lägga i en högre växel.

“Apple informed Intel that it better drastically slash its power consumption or would likely lose Apple’s business.”

Sandy Bridge förverkligade visionen

Sandy Bridge kommer för mig alltid vara en väldigt speciell arkitektur. På den mobila fronten kom man med modeller med ett TDP-värde på endast 17W. Det bästa är att Sandy Bridge utrustades med Intels första riktiga grafikdel värd att yttra ordet “grafik” när man talade om den. Även om processorn och grafikdelen är lågt klockade spelar det ingen roll. Jag har nu haft ett antal datorer inne för test och faktum är att Turbo fungerar alla gånger, även under väldigt tung belastning – och som mina tester har bevisat blir datorerna inte heller varma.

• Toshiba Satellite Z830 – Ultrabooken kan skriva
• Acer Aspire S3 – En prisvärd ultrabook?
• ASUS UX21: Första generationens Ultrabook [Test]

Sandy Bridge blev den första processorn som kunde erbjuda den silkeslena upplevelse man förväntar sig av en dator, med så pass låg strömförbrukning och värmeutveckling. Jag stjäl Intels slogan “Finally, technology has caught up with your expectations”. Det går inte förneka hur bra Sandy Bridge faktiskt är – och snart är Ivy Bridge här som ökar ribban ytterligare. Stämmer de uppgifter vi har om Haswell, det som efterträder Ivy Bridge under nästa år har vi enormt spännande tider framför oss. Jag kan inte längre förneka att jag älskar Ultrabooken och mobilitet.

Är ni fortfarande med mig, så kommer nästa del att handla om Ultrabooken idag och dess framtid. I dagsläget är det inte mycket mer än en slimmad bärbar dator. Vad kommer få Ultrabooken att bli en egen formfaktor som man inte kategoriserar ihop med bärbara datorer eller… surfplattor? Är Ultrabook bara en snyggt marknadsföringsnamn, utan betydelse och framtid?

No active posts found.