Blogg: Vad som helst får kallas ultrabook

Det kom knappast som en överraskning att årets Computex bestod av en massor ultrabooks. Konceptet som lät så bra till en början är jag nästan beredd att såga längs fotknölarna – vad håller datortillverkarna och Intel på med?

Innan jag för första gången tänkte gnälla av mig ordentligt i ett blogginlägg, så ska jag börja med lite bakgrundshistoria om mig själv och det här ämnet. Jag började skriva på NordicHardware för mer än ett år sedan med ett löfte till mig själv att jag inte skulle skriva några recensioner (ni som läser här dagligen vet hur det slutade…). Att skriva en recension tar mycket längre tid än vad de flesta tror. Men att få publicera någonting man lagt ned så mycket tid på som är konsumentvägledande – det är få saker som slår den känslan.

En av skälen till att jag ville börja skriva recensioner var vad som blev officiellt den 31:a maj 2011. ASUS UX21 visades upp för första gången och det vi idag känner till som en ultrabook började synas i sömmarna. Kort därefter började jag tjata om att vi måste börja recensera bärbara datorer och att det här är någonting NordicHardware inte fick missa.

Varför det blev så här vet jag inte. Troligtvis tilltalade den där designen mig så jag länge suktat efter en bärbar dator som inte var en överviktig plastbit med bristande kvalité och sunkig batteritid. Jag gillade Intels koncept skarpt och såg från första stund att någonting stort höll på att hända.

Intel sätter tydliga krav på vad en ultrabook är

Intel har satt ut tydliga riktlinjer på vad en ultrabook ska vara, det finns säkert många som tycker det här är fel men jag tycker det är riktigt bra. En ultrabook med 13,3-tumsskärm eller mindre ska mäta högst 18 millimeter i profil, 14-tum och uppåt så är det 21 millimeter som gäller. Pekskärmsutrustade som kommer senare i år tillåter ytterligare 2 millimeter, just för att ge tillverkarna lite extra utrymme att bygga konverterbara “hybrid”-designer.

Responsive While Active och snabbare anslutningar lades till som krav den här generationen

Säkerhetsfunktioner och Instant On/Fast Resume står också med på listan och nu med den andra generationens ultrabook ute står “Responsive While Active” också med på listan. Vad det här innebär är att en dator ska utrustas med en SSD eller en hårddisk med SSD-cache, förhoppningsvis blir användarupplevelsen då bra med en ny dator. Jag minns att min farbror för ett par månader sedan köpte en helt ny dator som kändes segare än hans gamla, detta berodde till viss del på all bloatware men även att hårddisken var ett av de sämre alternativen som fanns.

Sista punkten jag tänkte ta upp är “Sleek Stylish Designs”. Nu är inte jag den mest modeinriktade individen då jag knallar runt i jeans och skjorta 365 dagar om året, men jag har ingenting emot att datorn jag köper faktiskt är estetiskt tilltalande – jag ären av dem som kan tänka mig betala extra för utseendet – inom rimliga gränser. För ett par månader sedan började jag upptäcka en oroväckande trend och på Computex blev det bara ännu värre…

Varför och återigen varför inget viktkrav?

Någonting jag stört mig på något så otroligt är att det saknas viktkrav på ultrabooks. Det här är ett kryphål för tillverkare att snåla in rejält på en design och kalla precis vad som helst för en ultrabook. Nedan finns ett skräckexempel från årets Computex och allvarligt talat; är det ett skämt?

Måttet nämns inte, men då det är en “så kallade ultrabook” utgår jag ifrån att den är precis 21 millimeter. Vikten ligger på 2,37 kilogram, och ja ni läste helt rätt. Jag struntar i vad Dell, Intel eller någon annan säger till mig – Inspiron 14z här är INTE en ultrabook, punkt slut. Det ser ut som en helt vanlig bärbar dator och vikten bekräftar mitt påstående.

Jag har vid upprepade tillfällen frågat Intel om det här med vikten – finns det verkligen inga krav eller ens riktlinjer? Svaret är – nej, men vi accepterar inte vad som helst. Tyvärr kan jag inte hålla med.

I teorin skulle en datortillverkare kunna få en dator på 4 kilogram certifierad av Intel, så länge den mäter som högst 21 millimeter och uppfyller övriga punkter Intel satt upp. Det stämmer, Intel certifierar varje dator som kallas för en ultrabook. Varje ultrabook passerar Intel och det är Intel som ger godkännandet att den får heta ultrabook.

Vad som helst får kallas ultrabook

Ovanstående är bara en av många exempel. Jag testade för en tid sedan Acer TimeLine Ultra M3 som vägde 2,11 kilogram och jag ifrågasatte också öppet om det verkligen var en ultrabook? Jag kan ge det till Acer att det i alla fall var en snygg design och att det kom med ett relativt kraftfullt grafikkort, men jag är fortfarande mycket tveksam.

Jag är fullt medveten om att alla aktörer på marknaden vill konkurrera med varandra och att dem vill ta till alla medel för att pressa priserna. Men den totala avsaknaden av ett viktkrav kommer att vattna ur konceptet ultrabook helt, det har redan börjat och det kommer bara bli värre. Att ultrabooks kommer börja närma sig 2 kilogram kommer bli mer vanligt än ovanligt den här generationen. “Sleek Stylish Designs” verkar för den delen inte heller betyda någonting längre, har Intel glömt bort att det ingår i deras koncept?

Första generationens ultrabook var klockren, tyvärr kan jag inte säga detsamma om andra generationen. Ja det finns vissa guldkorn som verkligen är värda att nämna, men dessa ligger i det övre prissegmentet. Ultrabook hade en innebörd och betydde någonting. Det är inte lustigt att det redan finns 120 designvinster i år, när vad som helst får kallas ultrabook.

No active posts found.